Efter en helt galen match kunde bollklubben till sist stå som segrare, 5-4. HBK:arna startade i ett rasande tempo, och efter 8 minuter kunde Emil Salomonsson nicka in 1-0. HBK fortsatte att skapa målchanser men chockartat nog så kvitterade Norrköping i slutsekunderna. Känslan jag hade var ändå att HBK skulle ta detta, så jag fortsatte att följa HBK:s anfall. I 51:a minuten gjorde Norrköping 1-2, i den 60:e gjorde de 1-3 och då kändes matchen avgjord, trots kanonspel av Halmstad. Jag kände mig ändå tvungen att flytta över för att försöka få ett vettigt jubel på Norrköping eftersom de verkade ha avgjort… I 67:e minuten slog Sise in en straff och i 70:e kvitterade Joel Johansson. Jag flyttade tillbaka till Halmstads anfall. I 73:e minuten hade Norrköping återigen en ledning, 3-4, skulle jag aldrig lyckas få till ett vettigt jubel? Efter 77 minuter dundrade Marcus Olsson in ännu en kvittering, och nu verkade matchen sluta oavgjord till slut. Men icke. Joe Sise ville annat och gjorde segermålet, 5-4 i den 89:e minuten, Örjansvall vrålade, Joe Sise vrålade och sprang förbi min kamera, jublande. Äntligen fick jag mitt hjältejubel och äntligen lyckade HBK bärga en seger.